Att fånga veckans första solstrålar

Min vecka började inte som jag tänkt mig. Jag hade tid hos tandläkaren och fick därför ställa klockan tidigt på min sista lediga dag innan skolan drog igång igen. Precis när jag startat bilen ringde de från tandkliniken. Min tandläkare hade blivit sjuk. 

Först tänkte jag kasta mig ner i soffan och slötitta på Vänner. Låtsas att det skulle göra dagen bättre, att det skulle fylla mig med positiv energi. Men så påminde jag mig själv om att det inte hjälper ett dugg, att det varken gör mig gladare eller piggare.

Så jag tog sikte mot Björnö Marina, en liten båthamn bara kilometer hemifrån. En plats som jag tänkt besöka typ varje vecka sen vi flyttade hit, ändå har det inte blivit av. Förens nu.

dsc_2279

På vägen dit skymtade solens strålar bakom träden och himlen lyste ikapp i aprikosa toner.

dsc_2296dsc_2318dsc_2338

dsc_2326

dsc_2336

dsc_2302

Vid det här laget vet ni att jag är svag för soluppgångar och den här var bland det vackraste jag sett. Jag halkade runt på bryggan och fångade ljuset ur alla möjliga vinklar. Kan inte komma på ett bättre sätt att starta dagen på. Betydligt roligare än både tandläkarbesök och serietittande.

Att fotografera är att berätta

För mig är skrivande och fotograferande ungefär samma sak. Det är att berätta. Antingen hur verkligheten ser ut eller fantisera ihop en ny värld. Den här vetskapen är så stark för mig att den näst intill kan liknas med en livsfilosofi. 

Fotografering får mig att reflektera över världen på ett sätt jag aldrig gjort annars. Detaljer går mig inte förbi längre. Solstrålarnas reflektioner mot en tegelvägg, smattrande regn mot ett fönsterbläck, frost mot bilrutan. Allt det där fastnar. Är inte kameran med skapar jag egna bilder inom mig, funderar på vinklar, fokus och efterbehandling.

Jag vågar påstå att fotograferingen gör mig lyckligare, inte bara för stunden. En vanlig dag letar jag aktivt med blicken efter detaljer, detaljer de flesta inte uppfattar en dålig dag när allt är grått och regn slår som spön i backen. Att ha förmåga att se dessa är guld för välmåendet.
dsc_2231

Häromdagen åkte jag en sväng och fick syn på det här. Ett litet, litet hus i kanten av en åker. Varför står det där? Vem har byggt det? När?

dsc_2243

När jag kommer närmare inser jag att det står på hjul. Vem har kört ut ett hus på hjul och lämnat där?

I huset stod en sliten pinnstol, ett halvt nedbrunnet stearinljus och några tidningar. 

Om det inte vore för fotograferingen hade jag inte märkt det lilla huset. Jag hade inte lagt märke till hur solen reflekterades mot den isiga vägen, fåglarna som slog sig ner längst upp i en gran eller en gammal bro som sett sina bästa dagar.

Om det inte vore för fotograferingen skulle jag tycka att världen var trist och grå en vanlig dag i november. Men tack vare fotograferingen är det grå bara ett filter. Ett filter jag genomskådar i min jakt på vackra detaljer.

Veckosummering v.2

De senaste veckorna har varit minst sagt röriga. Det blir lätt så under ett fyra veckor långt jullov. Visst har jag jobbat och pluggat en del men de flesta dagar har jag lagt tid på sådant jag i vanliga fall alltför ofta får prioritera bort.

Jag har gått långa promenader i dagsljus (!), läst flera böcker, ätit frukost framför en serie eller film och sovit länge. Framförallt har jag spenderat en massa kvalitetstid med Han med stort T. Vi har sett alldeles för många filmer, pratat bort alldeles för många timmar innan vi somnat och umgåtts mycket med våra närmaste. Precis som ledighet ska vara.

Den här veckan har jag börjat skola in vardagen igen. Måndagen började jag med ett möte hos min mentor vilket såklart gav veckan en extra bra start.

Tisdagen startade jag med en långlunch på stan, ensam. Jag tentapluggade litegrann och filade lite på bloggstrategier. Med tanke på vilken bransch jag vill jobba i är det perfekt att ha en blogg. Den blir lite av en försökskanin för mina idéer. Sedan spenderade jag och Victor några timmar på Rehab2Performance där vi gick igenom mitt nya träningsupplägg. Ett upplägg som i dagsläget passar perfekt. Två helkroppspass i veckan, löjligt enkelt och effektivt!

På onsdagen skrev jag min kanske konstigaste och sämsta tenta någonsin där resultatet känns minst sagt ovisst. Sedan firade jag ovan avklarade tenta som sig bör med chokladkakor, kaffe och film.

Redan på torsdagen firade vi in helgen med entrecote, potatisgratäng, vin och gott sällskap. Det där vinet (?) gjorde också att jag vaknade 02:30 och spenderade resten av natten med att stirra upp i taket. Synd att något som är så gott får min kropp helt ur balans. Vi snackar alltså inte stora mängder utan något glas kan räcka för att rubba dygnsrytmen. Av förklarliga skäl gick därför fredagen i ett lugnare tempo.

Helgen spenderades med jobb under lördagen och söndagen gick i överraskningens tecken! Redan vid elva mötte jag upp tre glada tjejer för lunch. Eller snarare kvinnor: Sofia och Eva 30+ och Yvonne 50+. Sofia blev jag kompis med vid 12 års ålder och sen dess har vi hängt ihop. Tillsammans har vi avverkat allt från hundsport till bröllop och dop. Att hänga med människor som har olika bakgrund, ålder med mera är bland det bästa man kan göra.

Efter lunch var vi riktigt kulturella och spenderade eftermiddagen på musikalen Snövit. I mina ögon var den helt fantastiskt! Underbar sång, en involverad publik och härliga karaktärer i häftiga dräkter. De sju dvärgarna var dessutom de mest normbrytande jag sett. Och till råga på allt uppmuntrade de alla att skänka pengar till krigsdrabbade barn i Syrien! Här hittar ni ännu bättre bilder och en recension.


Veckans instagramflöde såg ut såhär:

 


Och den här veckan fastnade jag lite extra för det här:

MadeByMarys fina video om den nya familjemedlemmen.

Alla uppdateringar från Influencers of Sweden´s Winter Workation i Åre.

Bossloggen fortsätter att leverera bland annat Mål för 2017 och en första vlog.

Sara Rönnes video om en 8 i 8:an.


Nu kickar vi igång en ny vecka med ny kurser i skolan och en massa annat skoj. Men jag ska också se till att behålla mitt semesterlugn lite grann och njuta av oplanerade kvällar och tid för nära och kära.

Att bejaka sin inre tant

Jag har alltid varit lillgammal av mig. Sedan jag och T blev sambos har det dock eskalerat och i många fall identifierar jag mig lättare med betydligt äldre personer än mina jämnåriga. 

Min nya tantintresse är definitivt fåglar. När jag var yngre lovade jag mig själv att inte vara det minsta intresserad av de fjäderklädda varelserna. Jag tyckte det var så töntigt. Inom mig suckade jag när någon av mina föräldrar upptäckte årets första domherre och stod som tända ljus vid fönstret. Så skulle jag aldrig bli.

Och häromdagen köpte jag en fågelmatare. Och fågelfrön. Och talgbollar. Jag hörde också mig själv tänka att de kanske inte gillar solrosfrön. Varpå fåglarna istället äter hemgjord granola jag inte orkat äta upp. Och smörgåsrån. Och digestivekex.

Tantigare än såhär blir det nog inte. Bortsett från när jag odlar i odlingslådorna förstås, eller planterar lökar inför våren.

dsc_22022dsc_21911

Det bor nog en inre tant eller farbror inom oss alla även om vi inte inser det själva.
Hur bejakar du din inre farbror eller tant?

Vad fint det är att leva

02:30 vaknade jag i natt. Hade jag somnat om direkt vore det fine, men just i natt dröjde det till halv sju innan jag fick ytterligare någon timme sömn. Som väl är har jag inget planerat idag och kan kompensera med en lugn dag. 

I natt tänkte jag dock inte så utan var mest frustrerad över den uteblivna sömnen. Förutom en massa tankar som snurrade i huvudet stördes jag av katterna som kommit in i en period av konstant jamande, krafsande och pipande. Ena sekunden undrar jag varför vi skaffat dem för att i nästa borra ner näsan i den varma pälsen när de lägger sig tätt intill en i sängen. Inte klokt vad jag trots allt älskar vore fyrbenta familjemedlemmar.

Vid halv femtiden släppte jag ut dem. När jag öppnade dörren stelnade de till på hallmattan. Jag tittade upp och såg ett rådjur spatsera förbi, de besöker oss dagligen och äter de sista äpplena som begravits under snön. Vi stod där en stund och tittade på varandra; jag, rådjuret och katterna. På något sätt var jag glad att var vaken just i natt och fick det ögonblicket.

En stund senare gick jag upp och bryggde kaffe åt Han med stort T. Att vid halv sex vakna till doften av nybryggt kaffe hör inte till vanligheterna hos oss och jag tror han blev minst sagt förvånad. Sedan somnade jag äntligen och vaknade några timmar senare.

Idag badar världen i solljus och som jag längtat efter det. När jag gick ut och möttes av fågelkvittret kändes både huvudvärken och tröttheten som bortblåst. Snön knarrade under mig och himlen var blå. Gång på gång ekade en mening i mitt huvud; vad fint det är att leva. Vad lyckligt lottad jag är som lever, som får vara just här.

Ibland känns allt perfekt: man är utvilad, inspirerad och glad. Och ibland vaknar man 02:30 och somnar inte om. Men det är väldigt fint att leva då också.

dsc_1395

Stormvarning & tenta

Igår hade jag min tredje tenta vilken också är den som avslutar min första termin. Jag har officiellt klarat av den första sjättedelen av min utbildning! Det har gått otroligt fort samtidigt som det känns som att jag har en evighet kvar. Jag försöker landa i att det är det här jag ska göra de närmaste tre åren, tror inte jag förstått det fullt ut.

Det finns så mycket jag vill göra i livet och jag skulle ljuga om jag sa att det inte stressar mig. Men min mentor lyckades ge mig ett nytt perspektiv på det. Han har jobbat i 22 år och hunnit med sjukt mycket saker men har samtidigt 23 år till pensionen. Tänk vad mycket han kommer hinna med! Och tänk vad mycket jag kommer hinna med!

Så därför spenderade jag resten av gårdagen med att göra precis ingenting. När jag kom hem stormade det ute och jag gjorde det enda rätta. Det vill säga lade mig i soffan, tände massa ljus, redigerade lite bilder och såg på film.

dsc_2140dsc_2135dsc_2156

Och plötsligt föll snön utanför. Serier byttes mot en brasa på tvskärmen (bästa grejen!) och jag mumsade på kaffe och chokladkakor. För första gången på länge njöt jag verkligen av att göra ingenting.

Idag fortsätter jag på samma spår. En promenad och en städning av hemmakontoret innan min fina vän Rebecca kommer hit. Vi satsar på en god middag och lite vin, vardagslyx om något!

Varför delar vi inte med oss av kunskap och erfarenhet?

Jag har tidigare nämnt att jag fått en mentor. Min mentor ska fungera som ett bollplank i stora och små arbetsrelaterade frågor. Vi har träffats två gånger och jag hade nog aldrig kunnat föreställa mig hur bra det är att ha någon att diskutera med. Samtidigt inser jag att jag ska skatta mig lyckligt lottad som har den möjligheten, i Sverige är vi i allmänhet fruktansvärt dåliga på att dela med oss av erfarenhet och kompetens. 

I många andra europeiska länder är det standard med lärlingsjobb, praktikplatser och traineetjänster. Vi verkar dock förväntas kunna allt på en gång. Vi söker dig som är under 25 år, har en master inom ekonomi samt fem års erfarenhet inom sju olika branscher är knappt en överdrift om man besöker Platsbankens annonser. Visst är utbildning och erfarenhet ofta relevant men vi glömmer bort något av det viktigaste; att de med kunskap behöver dela med sig.

Vi tycks vara så rädda om vår kunskap och kompetens, som om den skulle försvinna när vi delar med oss. Eller är vi rädda för att alla andra ska rusa om oss, att deras kompetens ska sätta oss själva i ett underläge på arbetsmarknaden?

Min mentor och jag diskuterar allt från skrivprocesser till hur man tar betalt, bygger upp sitt varumärke och skriver en USP. Varje gång jag tycker mig ha ett svar har han en följdfråga och jag har om möjligt fler frågor än när jag kom dit. Men det utvecklar mig enormt mycket och möjligheten att lära sig av någon i branschen känns ovärderlig. Att få tips och råd, hänga med på frukostmöten och träffa andra människor med intressanta arbetsuppgifter.

Jag önskar att fler fick samma möjlighet som jag men det bygger också på att DU är beredd att dela med dig av din kompetens. Vi är alla experter på något och det finns alltid någon som har en fråga som just du kan svara på.
Har du en fråga? Fråga någon.
Har du svaren? Se till att dela med dig. För någon annan är det du anser vara självklar kunskap något ovärderligt.

lama_listen-640x445